Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. Hon växte upp i en familj som gick i kyrkan och där sjöng hon i kör som barn. Jag sökte Gud och jag ville ha en relation till honom. Jag hungrade efter Gud och tyckte mina studier på konstuniversitetet var intressanta för de innehöll teologi, dogmatik och de heliga skrifterna, säger hon. Men den personliga gudsrelationen Ivana längtade efter fann hon inte. Jesus var avlägsen. I kyrkan bara ökade hennes börda. Min erfarenhet av kyrkan är att man måste hoppa högt för att Gud ska kunna kyssa en. Man måste alltid göra något och man har alltid fel.
”Guds kärlek kan
man inte förtjäna.
Ivana förföljdes av en rädsla och hon för sökte intala sig själv att det blir bättre bara hon gör det ena och det andra. Men det blev aldrig bättre, snarare tvärt om. När hon fick barn tilltog rädslan, för då var hon rädd också å barnens vägnar. Det första barnet av tre föddes snart efter att hon kom till Finland 2014. – I Finland kände jag mig först lite vilsen och kämpade med att finna min nya identitet efter studierna. Men jag fann mig snabbt i min nya roll som mamma, för jag tycker den är så viktig. För några år sedan rycktes mattan undan Ivanas fötter då hon hamnade i en skilsmässoprocess. Jag trodde aldrig det skulle hända mig för jag upplevde att familjen var helig. Jag kände mig helt förstörd och började ställa djupa frågor till Gud: Varför tillät han äktenskapet när han visste hur det skulle sluta? Jag var i mitt livs värsta stund och ibland kändes det som om jag bara ville dö. Men det visste jag att jag inte kunde för barnen var ju beroende av mig.
Brytningspunkten kom i bilen när hon sökte sig fram på en mörk skogsväg. – Jag var desperat och skrek ut mina känslor där ingen annan kunde höra mig. Jag ropade till Gud om hjälp. Efter det kände jag att Gud började komma som en virvelvind, med den ena välsignelsen efter den andra. Det hände inte på en gång, men hon bör jade läsa Bibeln. Jag bad på ett annat sätt då jag fått en relation till den jag bad till. Det förändrade mitt liv. Ivana såg Guds närvaro överallt. Varje gång jag mötte nya motgångar kom Gud med sitt helade. För varje lögn jag kände kom Gud med sin sanning. Han hjälpte mig finna min identitet och mitt värde. Hon kom i kontakt med en grupp kvinnor som hon har bönegemenskap med. I gruppen får hon dela livet med andra, vilket var nytt för henne. Samtidigt gick hon också en Alphakurs. Det var som om Gud dukade bordet för mig. I Alpha fick jag höra om andens nåde gåvor. Jag började längta efter gåvorna och sökte förbön för det. Inget hände då, men senare öppnade det sig för mig. Gåvorna har dragit mig närmare Gud.
