För några år sedan genomlevde Chris tian ”Chrisso” Gunnar en tuff tid med sjukdom, dödsfall i familjen och förändringar i jobbet. Då avslutade han sina engagemang, också det tjugoåriga i Jaro. Det var coronasommaren 2020 och jag var lagledare för Jaro. Coronan gjorde att det blev kaos i fotbollsserien och det hände också mycket annat i livet, säger han. Chrisso led av diskbråck när hans mamma plötsligt dog i aggressiv cancer, som hon inte fått diagnos på. Min syster bor i Sverige och det rådde tio dagars karantänsbestämmelser för in resor. Under de tolv dygn mamma låg på sjukhuset körde vi till Vasa varje dag. Att sitta i bilen med diskbråck var inte roligt och jag åt smärtstillande piller hela vägen. Diskbråcket blev bara värre och två dagar efter mammans död kunde han varken stå, sitta eller ligga. Jag sade till Maggan, min fru, att hon måste föra mig till akuten. Vi lånade grannens bil för jag kunde inte sitta i vår. Jag fick en spruta som inte hjälpte det minsta, men den andra hjälpte lite. Det var natt och jag skulle invänta morgonen och en bårtaxi till Vasa.
Två timmar senare behövde jag Vasa och när jag kom hem blev det att ta itu med begravningsarrangemangen. Jag tog upp min lagledarroll i fotbollslaget igen. Han upplevde att han behövde en paus från allt utom jobbet som lagerchef för re servdelsförrådet på UPM. Maggan frågade vad jag skulle göra i stället och föreslog jag skulle gå Alpha. Jag tände först inte på idén men då hon senare föreslog det på nytt tänkte jag okej, jag går dit och testar det en gång. Men det blev flera gånger. Alpha gav mig en möjlighet att bearbeta mina känslor efter den tunga tid jag hade bakom mig. En gång i veckan fick jag fundera på mig själv och vad som är viktigt i li vet: Gud, frun och barnen, i den ordningen. Det fanns inget tryck på att jag skulle leda några träningar eller ta ansvar. Alpha var bra för mig. Jag fick en inre frid. Jag fick också uppleva en annan typ av gemenskap och träffa människor jag aldrig träffat tidigare. Jag fick höra andras livsöden och upptäckte att många har en stark tro trots en tragisk bakgrund.
”En gång i veckan fick jag
fundera på mig själv och
vad som är viktigt i livet.”
Chrisso kallar sig vardagskristen. – Jag har inte vanan att gå i kyrkan. Jag går i kyrkan vid dop, bröllop, begravningar och till jul. Jag ber inte regelbundet och jag har inte läst Bibeln. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Under Alpha blev jag bättre på att acceptera mig själv. Han har upptäckt att budskapet i Bibeln är gott. Det finns så mycket ondska här i världen att det måste finnas något gott också. Men det goda har blivit undanträngt och fokus är på hat.
